dustinhome lanserar nu en tävling där man tävlar om att vinna ett presentkort på 15000 kl ifrån dem. Ett toppen erbjudande för mig och andra som är intresserade utav att utöka sitt förråd utav ekeltronik.

Helt sjukt, jag hoppades ändå på att det skulle bli en härlig dag med chill lektioner. men 2 utav fyra kunde ju bara brinna i helvete.. Engelska och Mrs. dumlärare som hon heter e ju inte nice måste jag säga. ganska jobbigtatt lyssna på henne och att det är engelska som jag tycker är fett kul, och illa att hon är amerikan.. aja.. då blir det mer amerikanska. sucks ass.

Det känns så tomt att vakna och gråta, att somna när kudden är blöt och att inte ha någon som värmer mig. 

jag visste faktiskt inte att det skulle kännas såhär. Som om en stor del bara fattades plötsligt, ett enormt tomrum. En evighet och lite till är det, 12 960 minuter. 216 timmar. Det är jätte jobbigt. som om en del utav mig stannade kvar någon annanstans. Vill inte vara själv längre, vill inte att du inte ska vara här. Jag stör mig på hur lätt mina tårar rinner, jag stör mig på hur jag blir tom utan dig. Jag älskar dig så mycket att det gör ont när du inte närvarar, att jag gråter utav lycka när du omfamnar mig, och att jag behöver dig varje minut för att kunna andas. Utan dig känns det fel. Saknad tär på kroppen. Hur kort stunden än må vara så tär den rakt igenom.

Tiden står verkligen still. Jag trodde inte att det ens skulle bli svårt kanske, att det bara skulle vara som vanligt sakna lite men ändå. Jag trodde ju att det skulle gå bra också! Men nu sitter jag här. Har ont i hela kroppen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eftersom jag är ensam. Saknar att ha dig här att lägga mig ned med att hålla om att somna med. Men det är tomt och helt tyst i mitt rum. Sitter och bara minns alla underbara stunder, vet hur lycklig jag är och att jag vill att du ska vara där du är, för då är du glad. Men den tysta telefonen, den ständiga ensamheten och medvetenheten om att du är inte nära. Jag kan inte ringa dig, jag kan inte få dig att svara. Den ständiga känslan utav total lystnad och ensamhet. Det går inte att förklara. Saknar dig redan efter 6 timmar. Men nu är det ångesten över att själv somna här, att dras in i drömmarna som inte alltid är så bra. Att somna och sova sämre än jag vanligt gör. Det är det som förvirrar mig. Att jag är så ensam utan dig.. samtidigt som jag inte är ensam.

Saknar dig massor my love, längtar tills måndag. till efter jobbet då ja kan hålla i dig hårt och kan somna i din säng. Då när jag kommer att bo med dig. Leva med dig varje dag! Det kommer bli otroligt, den absolut bästa sommaren!! Men hur blir det i höst, när emsamheten kommer smygande och vi måste skiljas igen? Jag vill inte ens tänka på det. Redan nu sover jag sämre utav dig, vaknar och letar efter dig innan jag inser att du faktiskt inte är här. Hur blir det sen? När allt försvinner, när skolan kommer börja igen? Kommer jag kunna somna? Saker jag inte vill tänka på, saker som gör mig ledsen. Men det är långt dit, och tills dess ska vi ha hunnit göra alla de underbara saker vi tänker göra denna sommar! Älskar dig Patirk! ALLTID! och det ver du!
 

Första dagen efter att ha slutat nian känns lite tom. Alla tårar som fyllde klassrummet igår fick en att inse att man kanske faktiskt kommer att sakna klassen en hel del, även om det kommer att bli jätte skönt. Men jag ska se till att träffa alla, att hålla kontaktet och inte tappa bort oss!

Regn hela jävla dagen, men ändå. det är sommar och det blir svårt att slå det!

Legat sjukhus sen tisdags, igen. Alltid lika kul men män väljer sig. men nu hoppas jag att dom faktiskt hittade felet. Efter två år är det här det första genombrottet. dom KANSKE vet vad det är. Eller snarare en bild visade något. SKönt iaf att få komma hem. Tänkte faktiskt smart förut och tog med mig datorn. Men då var Sös de enda sjukhuset i världen som inte hade trådlöst nätverk. Självklart.. ^^

Hemma nu iaf, med underpebaste älsklingen!! Tackar honom och tackar Tesse min underbara vän som beskrev mig som livsambrat på sin blogg (anitatese.blogg.se) det stämmer faktiskt, eftersom jag minns i stort sett ingenting ifrån innan jag träffade dig. Självklart minns jag saker sen jag var typ tre. Saker som jag säkert kommer glömma med åren.. Men du är liksom en utav mina bästa vänner och du har varit min bästa vän i så ofantligt många år! OTROLIGT!

Ny dag, ny ont.
redan i går natt hade jag svårt att sova, men nu så är det olidligt. Extremt ont i magen. Det utökades under dagen och jag kan verkligen inte förstå ad som är fel med mig, det är jag inte heler ensam om. Har så ont att jag inte kan sitta, ligga på sidan, eller ha datorn på magen. Extremt jobbigt eftersom jag är jätte trött. Eller jag är mer exakt slut i kroppen. Tur att jag har underbara älksklöing som tar han om mig och pussar på mig när jag inte orkar med, som håller om mig och ställer upp för mig. Det är sårt att beskriva hur mycket det betyder.. Men jag älskar dig underbaraste! Massor alltid!

Lite läskigt när jag sitter i soffan och ser min bror krypa upp i patriks knä. och lägger sig och håller om hans arm medans patrik håller om honom medans de tittar på Svampbob. Kicken i kroppen, tankarna om famtiden och pirret som spred sig i magen. Tänk hur det kanske ser ut om tolv år? är det så det blir? Helt underbart vill säga.! Det är så  otrtoligt att se hur du rör dig med mina små syskon, hur kul du tycker det är. Älskar dig för den du är oc den du är- ja den är helt undebar!

Det är otroligt att vi inte bråkar älskling. SÅ underbart skönt älskling. Det bevisar ju hur perfekt du är!