Jag är seriöst trött på bråk nu, även om jag vet att jag är en jävligt stor del i bråket. jag orkar inte bråka.
orkar vekligen inte. jag tycker inte alls lika mycket om dig längre, du försöker blåsa mig på pengar, vilka jag är tvingad att ge till dig för att få MIN biljett. Det är sjukt, det är vad det är, och det gör mig arg. Du har snackat skit om mig, sagt at jag aldrig finns där, men det jag tröttnat på mest det är lögnerna. Alla lögner. jag tror inet du kommer ihåg alla öm jag skall vara ärlig.
Du sa att han slog till dig, att han skrek och var jätte arg på dig. Finns det sanning bakom det? jag tror inte ett skit längre.
Orkar bara inte ödsla tid. jag var på samma nivå som dig idag, men jag var skit förbannad. Nej jag ljög inte, jag pratde om dig. men jag tänker höja mig, för det är inte värt att vara på den nivån.
Det är inte ilska i detta, jag är lugn. men det finns saker som gör mig galen, en av dessa saker är du.