Om ord kunde.

det kanske finns meningar med livet, som sedan en början är gjorda för att va så. I så fall tror inte jag på skrivna meningar. var skulle den meningen som infattar "pain inside" finnas på för papper? varför skulle men ens skiva ned det? Jag tänker mycket just nu, lite för mycket kanske. men jag vill inte att det ska vara så som det är. jag orkar ine med den tryckande känslan när en person som skadat tryckertill utanifrån. Utan mening att skada utan vetande. Jag hatar känslan, jag hatar personen. anledningarna är skrivna i rader, de går att tala om. för det är ca tre personer som vet  vem det är. Men det gör ont. "hon" som är en fotomodell?! nej det är hon inte, hon är ful lsom ett hus och söker bekräftelse. idiot. vika ut sig är rtydligen också trevligt. men det som inte är trevligt är det som jag genomlider varje dag, de ökade hjärtslagen som får världen att snurra och jag tappar balansen att se tomma mörka fläckar. Att inte veta när hur och var. att inte se att inte förstå.
Vill jag veta vad felet med mig är?

Det snurrar, jorden står inte still
känslan av att veta nästa skede utan att kunna hindra det.
att färdas dit minnet inte når, där du itne kan minnas tillbaka.
Att hanma där och inte minnas.
När minnes luckan blir stor, och den tidigare dagen försvinner.
Då jag inte kan minnas vad som hänt innan fallet på hela dagen.
Det är det som gör det här olidligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0