Jag tror inte det finns någonting som kan göra mig mer lycklig än mannen jag vill spendera allt med.
När man förberett sig på en dyster pluggkväll och känner sig så sjukt pissigt trist och äcklig.
Vem dyker då upp utanför föntret om inte underbara krullis? Helt otroligt hur lycklig du kan göra mig!
Men det är väl också ett bevis på hur mycket jag älskar dig, att jag blir helt sprallig, och pissir i kroppen!

Sen att sommaren verklgen kommit typ. (även om det är maj.)  Det var inte kallt att stå ute i bara klänning i en kvart och prata när klockan var halv tio, det är grön och solen hade inte ens gått ned. Så underbart! Helt otroligt!

Känner mig lite konstig, det här är nog första inlägget som inte bara handlar om att skriva av sig. Men jag kanske vänjer mig. Fast de tär nog ändå väldigt riktat emot mig själv..