Hur skall jag kunna låtsas, att det spelar abslout ingen roll.
att det inte är ett tomt jävla hål i magen efter dig. Hur skall jag kunna veta hur det slutar, jag hatar att se på dig, du är för ful för att synas. jag hatar ditt sett att se honom, det.. är verkligen det fulaste. Inga ord förklarar inga ord beskriver allt. Jag hatar känskan. Det är naket, och hela livet är som en lek som försöker att ta oss vidare, men nu är jag oskyddad.
 jag har inte skalet kvar, och du ser det. jag vet att ni känner det. Att allt brister.

Försöker att minnas varför jag var rädd, det är för att ingen annan har varit som du.
och jag  har aldrig kännt såhär.  Jag kan inte förklara men delar utav mig försvinner, och allt är på grund utav dig.
Det finns så mycket som inte syns. jag stänger ute det som jag låtsas att jag inte bryr mig om, jag trycker bort det som jag låtsas inte finns, ingenting finns i allting, allt i någonting. ingenting finns kvar.
Muren, var och när föll den, varför märkte jag det inte, varför finns du inte?
varför låtsas Du just du som att ingenting hände när tiden stannade idag, när allt föll ihop och hela huset rasade.
Varför syns det inte utanpå när det faller inuti, varför syns det utanpå när allt ligger och man blöder.