Tusen vingslag, andetag och omfamningar. Ett dussin dagar, månader och två hela år. En tid i visshet och lycka, en tid med mycket skratt och glädjetårar. Den lyckligaste utav alla stunder, det vackraste utav alla ögonblick de svåraste ensamma stunder och ständiga besök som återkommer. En tid till att förstå allt och ingenting, att blunda för de onda och skapa solljus runtomkring. En tid vi aldrig glömmer en tid vi alltid kommer att ha, hur underbart det är att ha dig, hur underbart det känns att få vara jag.

Varje andetag fyller mig, med din väldoft. Varje omfamning fyller mig med värme och djup tro, i att det vi har det kommer att stanna förevigt, eftersom jag vill alltid ha dig kvar. Vajre vingslag som fyller min mage och kittlar mitt sinne, varje underbar stund och varje delat minne.

Det är så svårt att besvriva vad det är du gör med mig, jag vill bara ha dig nära, krama hålla om och få älska dig. Varje ensam timme, varje dag och varje minut. En evig längtan efter dig som insom snar framtid är här igen. Visst så har jag varit fylld med tårar så att allt brustit, jag har slitit sönder allt jag kan kalla värdighet, självsäkerhet och förtroende för mig själv. Men du har långsamt, underbart och otroligt nog givit mig något som aldrig kommer att försvinna, något som alltid kommer att finnas kvar. Varje minne vi skapar, varje bild du bygger upp, varje förklaring, skildring och kamp har fått mig att stå igen att bygga upp det som jag själv rivit.

Du är så, så som ingen annan är. Du är otrolig, mer än någon någonsin kan bli. Jag kommer att stå här, så som vindern står emot kylan, så som vattnet stannar kvart trots vågor och så som jorden alltid finns kvar vart du än flyttar den. Jag kommer alltid att finnas med dig älskling, för du är allt jag behöver. Allt jag vill ha.