Tiden står verkligen still. Jag trodde inte att det ens skulle bli svårt kanske, att det bara skulle vara som vanligt sakna lite men ändå. Jag trodde ju att det skulle gå bra också! Men nu sitter jag här. Har ont i hela kroppen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eftersom jag är ensam. Saknar att ha dig här att lägga mig ned med att hålla om att somna med. Men det är tomt och helt tyst i mitt rum. Sitter och bara minns alla underbara stunder, vet hur lycklig jag är och att jag vill att du ska vara där du är, för då är du glad. Men den tysta telefonen, den ständiga ensamheten och medvetenheten om att du är inte nära. Jag kan inte ringa dig, jag kan inte få dig att svara. Den ständiga känslan utav total lystnad och ensamhet. Det går inte att förklara. Saknar dig redan efter 6 timmar. Men nu är det ångesten över att själv somna här, att dras in i drömmarna som inte alltid är så bra. Att somna och sova sämre än jag vanligt gör. Det är det som förvirrar mig. Att jag är så ensam utan dig.. samtidigt som jag inte är ensam.

Saknar dig massor my love, längtar tills måndag. till efter jobbet då ja kan hålla i dig hårt och kan somna i din säng. Då när jag kommer att bo med dig. Leva med dig varje dag! Det kommer bli otroligt, den absolut bästa sommaren!! Men hur blir det i höst, när emsamheten kommer smygande och vi måste skiljas igen? Jag vill inte ens tänka på det. Redan nu sover jag sämre utav dig, vaknar och letar efter dig innan jag inser att du faktiskt inte är här. Hur blir det sen? När allt försvinner, när skolan kommer börja igen? Kommer jag kunna somna? Saker jag inte vill tänka på, saker som gör mig ledsen. Men det är långt dit, och tills dess ska vi ha hunnit göra alla de underbara saker vi tänker göra denna sommar! Älskar dig Patirk! ALLTID! och det ver du!