stilla nätter
Man vänjer sig allt för fort.
Man vänjer sig vid det som man aldrig vill vänja sig vid.
Vid känslan utav onåbarhet. Vid känslan utav tomma ekon ifrån minnen som känns så långt bort men ligger så nära.
Saknaden utav rösten som alltid finns där, som alltid var där.
Saknaden utav värmen som spriddes igenom kroppen, inte enbart utav kontakten utan utav kärleken.
Allt känns som så länge sen, eftersom att en natt med tårar,
en natt med tårar är alltid en evighet.
Den stunden då du finns där igen, när allt är tryggt och säkert när känslorna svallar ner,
när de sakta kryper sig in under skinnet igen.
Den stunden skall jag spara som ett minne!
Då du tar bort kylan då du fyller världen med dina djupa lugna andetag
Med dina rörelser du gör när du sover bredvid mig.
När jag vaknar och håller om dig för att somna om. När du finns där och inte bara i drömmarna.
När du kommer hem igen och gör mig hel.
Det är då jag vill stanna där, inte springa iväg inte gömma mig i duschen under det rinnande vattnet.
Då jag håller om dig så hårt att jag tappar andan för att minnas att jag lever.
Två dygn... det känns som en evighet.
8 dygn kommer kännas som ett liv.
Borta.
GOTLANDET
Nu far jag till min fars hemtrakter - GOTLAND!
där man varit tusen gåmnger, men det är alltid lika trevligt!
Åt dig.
Det är så patetiskt roligt, så äckligt och så ja... otroligt otroligt sjukt hur jag kan sitta och skratta åt dig gång på gång!
men du är så ja.. det finns inte ord, och jag tycker nästan synd om dig för hur äcklig du är! stackars dig eller nått! HAHAHA!
vet att jag låter elak, men USCH! Du är så sjukt sjukt äcklig! :D
