Om det hade varit värt mina tårar hade jag gråtit nu.

iståller blåser jag om det till glas och kastar på hårdaste mark.

Det jag känner förklaras inte med ord utan med helande tröst.

De dagar som paserat spelar ingen roll nu, i mina tankar finns bara hon och du.

så dra till baka kasta upp kulan och hela glaset till en.

jag kommer aldrig mer stå där jag gjort, försvinner igen.

 

 

Hemma igen, längtade hem. ville hem något enormt.
men allt stannade upp, hortsar har ont i halsen och orkar inte.
temperaturen sjönk iaf, nu är den 37,3. 

varför förklara känslan av att vara borta när det inte går?
varför förklrara saknaden när den är så svår,
att du inte står ut med att tala.
varför försöka att se när du ändå är blind
och varför försöka vara någontign som du inte är?

Alla platser har något, jag ska tillbaka, med dig <3 och hitta vad det var som ksulle göra den så speciell..