jag vet inte vad jag skall säga för att lyckas förklara vad du gjorde. Då hade jag så jävla många tänkar i huvudet, visste precis. för jag hatade dig. jag tappade rösten tack vara dig. jag slog den jag älskar tack vare dig, jag föll tack vare dig. Vet du det? DU förlorade honom, tack  vare dig själv. Det du gjorde. du tappade honom pga dig. "du har så lätt att trampa sönder när du väl fått in en fot." Du anar inte vad du förstörde. Mitt glada humör det slängde du i väggen. Du vet vem du tror att du är, men jag vet hur mycket du kan såra. förstöra, med vilja. Ingenting blir som förut. och Patrik har också insätt
 varför jag känt som jag känt, för han såg det själv nu. och du är inte välkommen in igen. Jag vill aldrig tänka på dig igen..

du har förlorat honom nu, föralltid

jag kommer att hata dig, alltid. jag vet inte vad jag skall säga till min vän, "honom"  jag vill inte såra honom. men det jag vet sitter som en knöl. han är en av mina bästa vänner, vet du vad du förstör med allt du gjort? men jag kommer inte tala om det för honom. jag har inte hjärta nog, han är lycklig med dig. LÅT honom vara det

GAH. ge mig, jag är så trött på att aldrig komma någonstans i min bok som jag skriver. 4 st a4 sidor är ingenting! :o

gah ge mig

idag ska jag åka ut på sjön med älskos seglare båtelibåt.. har aldrig varit på en förut. och med min tur känns det mycket lovande att vara på en SEGELBÅT.. jag kommer säkert få bommen i huvuder och ramla i :) men det klrar jag duktig som jag är..!

dom skulle varit här för ca.. två timmar sen. men icke.. dom är liiite sega i patirk familjen! men det gör ingenting, har redan hunnit få i mig godis.. ^^

I morgon blir det sjön i en vecka! bort ifårn allt som tar tid, allt som är jobbigt. En veckas njuting med den som mitt hjärta slår för. <3

Har verkligen bestämt mig nu, jag skall bli psykolog, det är det som jag vill bli. Det känns verkligen rätt. jag bryr mig inte om lön, ingenting. jag vet bara att jag vill bli det. för det är det som jag är anpassad till. Jag tycker om att ta del utav andra människors liv, bli en viktig del i deras liv, att kunna få människor att må bra, det är någontgin som känns som ett krav. ringer någon till mig och gråter ger jag itne upp innan tårarna är bort torkade. Olyklig, det har jag också varit. jag vill kunna hjälpa dom som är olykliga. ingen skall behöva vara det. Så.. psykolg är det jag kommer jobba med. det vet jag. för psykolog det är så jag! kommer säkerligen jobba med foto på fritid samt författare, eftersom jag älskar att skriva..

det kanske finns meningar med livet, som sedan en början är gjorda för att va så. I så fall tror inte jag på skrivna meningar. var skulle den meningen som infattar "pain inside" finnas på för papper? varför skulle men ens skiva ned det? Jag tänker mycket just nu, lite för mycket kanske. men jag vill inte att det ska vara så som det är. jag orkar ine med den tryckande känslan när en person som skadat tryckertill utanifrån. Utan mening att skada utan vetande. Jag hatar känslan, jag hatar personen. anledningarna är skrivna i rader, de går att tala om. för det är ca tre personer som vet  vem det är. Men det gör ont. "hon" som är en fotomodell?! nej det är hon inte, hon är ful lsom ett hus och söker bekräftelse. idiot. vika ut sig är rtydligen också trevligt. men det som inte är trevligt är det som jag genomlider varje dag, de ökade hjärtslagen som får världen att snurra och jag tappar balansen att se tomma mörka fläckar. Att inte veta när hur och var. att inte se att inte förstå.
Vill jag veta vad felet med mig är?

Föll ihop igår igen. Minns inte fallet. minns inte sekunderna innan patrik stog lutad över mig utanför hans rum.
Det händer så ofta nu. jag är rädd för att ansträna mig. Var på Tom-tits idag. Tänkte på hjärtat hela tiden. "om jag anstränger mig för mycket, svimmar jag då?" en utav tankarna. kanske låter det helt töntigt och sjukt för er. men att svimma en gång varannan vecka.. det känns itne normalt. Det växer en oro i mig, och jag kommer inte till något sjukhus. Får jag träna i höst? Om inte.. då blir det till att aluta äta onyttiga saker. för jag vill itne växa. Jag vill inte. fettet räcker redan, mår illa av mig själv.
Vill inte vara problem barnet. att ingen blir  förvånad då jag läggs in på sjukhus i en vecka. ingen frågar hur jag mår utom några personer. att jag är "Moa som alltid gör illa sig" den titeln.. den vill jag inte ha.

Att läkarna inte tror på mig. att dom säger att jag har fel. OM MIG SJÄLV! att dom tvivlar på hur ont jag har. Alla gjorde det. Ingen fattade. ja skulle kunnat legat och skrikit. men jag ville inte. jag vill inte vara den svaga. första fyra dagarsna hade jag så ont att jag trodde jag skulle dö. och läkarna säger "oroa dig inte" och jag oroade mig inte. för jag gör inte det. och do säger "att du kan ju fått smärtor eftersom du oroade dig" jag oroade mig inte. det är inte jag som är dum i huvudet OKEJ?
jag har inte låg smärtgräns. sluta säg sånna saker. jag minns dom. jag minns alla dumma meningar någon säger. jag tar åt mig okej? Och när en läkare inte tror på mig. på at jag har ont. så nont att det är 8/10 på smärt skalan. vad ska man göra då?
vad i helvete skall jag göra då?

Alla ord, alla läkare, alla remisser, alla mottagningar, alla undersökningar, alla prover.
Varför hittarn ni inget fel? efter 25 gånger måste man väl hittat någonting.
hr varit sjuk konstant nästan i tre år. Varför?
jag är super känslig emot infektioner, alla sjukdommar. ALLT blir så mycket värre på mig.